Debatt: Handslaget för välfärdsutveckling genom digitalisering: Lämnar mycket att önska!

Debatt Handslaget för välfärdsutveckling genom digitalisering

2023-12-13 publicerades rapporten: Kommungemensamt handslag för välfärdsutveckling genom digitalisering. En skrift som handlar om, Ett handslag för välfärdsutveckling genom digitalisering och att ta tillvara på potentialen i ett stärkt kommungemensamt digitaliseringsarbete.

Rapporten pekar på många av de utmaningar som kommuner och regioner står inför. Ekonomin är pressad, kompetensförsörjningen är akut och digitalisering framhålls som nyckeln till en mer hållbar välfärd. Men trots att analysen är korrekt missar rapporten att adressera en rad avgörande frågor. Den fastnar i teorier och tekniska lösningar och blir därmed alltför systemorienterad, det blir som ett kooperativ för gemensamma upphandlingar. Det som saknas är en fördjupad diskussion om samspelet mellan IT och verksamhet, om styrning och förändringsledning, och om hur nyttan faktiskt ska realiseras.

Detta blir ännu tydligare när man tittar på de initiativ som det nu arbetas med, 8 av 9 initiativ handlar om någon form av systeminförande:

Följande 8 framgångsfaktorer ser vi behöver adderas till "handslaget". Det är först när dessa delar är på plats som digitalisering kan bli ett verktyg för en bättre välfärd, snarare än ännu en våg av halvlyckade systeminföranden utan verklig nytta. Om vi inte tar steget från vision till praktik riskerar vi att fortsätta prata om potentialen medan välfärden sakta tappar både kraft och förtroende.

1. Teknik utan verksamhet är en återvändsgränd

En genomgående svaghet i rapporten är att digitalisering reduceras till en fråga om plattformar, infrastruktur och gemensamma system, det reduceras nästan till ett "handslag om gemensamma upphandlingar". Det är givetvis nödvändiga komponenter, men tekniken i sig löser inte de problem som välfärden brottas med. Om inte verksamheternas chefer förkovrar sig mer, om inte processer omformas, om roller och ansvar inte förändras, och om arbetssätten inte anpassas riskerar man att skapa nya system som endast förstärker gamla flaskhalsar. Digitaliseringens värde uppstår först när den används för att förändra hur vårdpersonal arbetar, hur handläggare fattar beslut eller hur medborgare möter den offentliga servicen.

2. Samverkan kräver bindande strukturer

Rapporten talar varmt om ”samspel” och ”gemensam riktning”, men lämnar öppet hur detta i praktiken ska organiseras. Samverkan utan tydliga spelregler riskerar att bli ett forum för samtal snarare än en motor för förändring. För att undvika att varje kommun fortsätter bygga egna lösningar krävs gemensamma beslut, bindande avtal och en tydlig ansvarsfördelning. Vem prioriterar, vem finansierar och vem förvaltar? Utan dessa strukturer blir samverkan ett slagord snarare än ett verktyg.

3. Visioner utan styrning i vardagen

Rapporten lyfter fram en vision om ”världens mest innovativa och omtänksamma välfärd”. Det är en tilltalande målbild, men saknar beskrivning av hur styrning och ledning ska ske i vardagen. Digitalisering måste kopplas till verksamhetens kärnuppdrag genom produkt- och tjänstebaserade modeller där IT och verksamhet äger resultatet tillsammans. Det räcker inte att skriva att innovation och utveckling ska ske – det måste finnas mekanismer som säkerställer att resurser riktas rätt, att roller är tydliga och att portföljer prioriteras på faktiska nyttor.

4. Effekt utan evidens

Ett återkommande problem i offentliga digitaliseringsprojekt är att de motiveras med löften om effektivisering och frigjord tid, men att det sällan finns någon systematisk nyttorealisering. Rapporten faller i samma fälla. Den beskriver vinster på en övergripande nivå, men utan metod för att mäta och följa upp. Om vi menar allvar måste varje initiativ baseras på en tydlig baslinje, mätbara mål och regelbundna utvärderingar. Annars riskerar vi att upprepa samma misstag: system införs men verksamheten ser ingen förbättring.

5. Kompetensfrågan förminskas

Rapporten talar om ”kompetensgemenskap” men stannar vid en allmän nivå. Det saknas en analys av vilka roller som faktiskt är kritiska och hur de kan byggas upp i en sektor som redan har svårt att rekrytera. Digitalisering i praktiken kräver produktägare, tjänstedesigners, dataarkitekter, säkerhetsexperter och förändringsledare. Utan dessa roller – och utan en plan för att dela och utveckla dem mellan kommuner – kommer många initiativ aldrig att lämna powerpointstadiet.

6. Informationsdriven sektor utan datastyrning

Rapporten lyfter vikten av att bli informationsdriven, men missar det grundläggande: datastyrning. Vem äger datan, hur definieras kvalitet, hur säkerställs juridisk hållbarhet och hur görs informationen tillgänglig? Utan svar på dessa frågor blir ”informationsdriven” ännu ett honnörsord. En digital välfärd kräver nationella ramverk för data, öppna standarder och en tydlig politik för interoperabilitet.

7. Förändringsledning – den bortglömda nyckeln

Digitalisering är förändring. Ändå saknas en diskussion om hur människor ska ställa om. Medarbetarnas arbetssätt förändras, fackliga frågor uppstår, chefer behöver utbildning och invånarnas förväntningar måste hanteras. Dessa dimensioner nämns knappt i rapporten. Utan en plan för förändringsledning blir resultatet ofta att system levereras men inte används på avsett sätt.

8. Säkerhet och livscykel – otydliga prioriteringar

Rapporten talar om robusthet och cybersäkerhet, men utan att konkret beskriva hur säkerhet ska integreras i utvecklingsarbetet. På samma sätt nämns investeringar men inget om hur kostnader ska fördelas över hela livscykeln, inklusive förvaltning och avveckling. Här finns en risk att kommuner bygger på sig en växande förvaltningsskuld som försvagar handlingsutrymmet ytterligare.

Sammanfattning - från ord till handling

Sammanfattningsvis fångar rapporten varför digitalisering är nödvändig, men sakanr en del avgörande förbättringsområden. Den behöver kompletteras med: en tydlig modell för IT- och verksamhetssamverkan, styrning som utgår från värdeflöden, en metod för nyttorealisering, en plan för kritiska kompetenser, ett ramverk för datastyrning och interoperabilitet, samt en seriös strategi för förändringsledning och livscykelhantering.

Nästa steg?

Om din organisation står inför digitala utmaningar och vill gå från tanke till verklig nytta – kontakta oss för en vidare dialog.